Dåpen er eit paktsteikn

denne lutherske bloggen finn vi to interessante artiklar om dåp, spesielt om barnedåp; “Dåpen” og “Barnedåpen og Kirkehistorien.” Eg anbefaler å lese desse. Eit utdrag frå den fyrste:

Det er (…) påstått hos noen: “Jesus døpte ikke små barn. Hadde barnedåpen vært rett, så hadde Jesus døpt barn. Jesus la hendene på dem og velsignet dem. Og vi kristne bør følge i Jesu fotspor på dette punkt.” –

Slike talemåter har din grunn i at folk mangler bibelkunnskap. For det er klart at den kristne dåp måtte innstiftes før den kunne tas i bruk. Selv Jesus kunne ikke døpe verken små eller store med en dåp som enda ikke eksisterte. Vi ser i Joh. 4, 2 at Jesus selv døpte ingen. Han døpte verken voksne eller barn med vår kristne dåp. Kan vi så si at når Jesus ikke døpte barn eller voksne, så skal heller ikke vi døpe barn eller voksne? Nei, det er klart at dette argument mot barnedåpen er helt selvmotsigende. Jesus måtte lide og dø før den nye pakts dåp ble innstiftet. “Først da Jesus hadde fullført sitt soningsverk, innstiftedes den kristne dåp.” (Pastor Aanund Tønnessen). Den dåp disiplene utført før Jesu død, var av samme art som Johannesdåpen. Jesus fortsatte nemlig til en begynnelse Døperens forberedelse til riket. Se om dette i Hallesbys troeslære side 546.

Eg vil leggje til nokre kommentarar, ikkje til artiklane i seg sjølv, men om dåpen sjølv.

Eg trur at dåpen er eit paktsteikn, eit teikn for den nye pakta. Men kva er ei pakt? I Bibelen kan vi lese at Gud alltid knytter seg til menneska gjennom ei pakt. Dette går som ein raud tråd gjennom heile Bibelen. Denne pakta, som ein kan kalle ein kommunion (felleskap) med Gud, blir i GT tilknytta mange forskjellige teikn, både teikn som vart rekna for “alle” (dvs. nokre av dei var berre for menn), og andre, som gjald meir for prestane; mellom anna skodebrødstradisjonen. Det beste dømet, som vi kan knytte direkte til dåpen, er omskjeringa (som berre var for menn, men dette er no oppheva, sml. Gal 3:28).

Eit viktig spørsmål er, kva blir dåpen samanlikna med i NT? Les Rom 6:4, 1Kor 10:1-4 og Kol 2:11-12. Her ser vi at i dåpen blir vi gravlagd med Kristus, for så å stå opp med Han; vi blir døypte i Kristus, slik Israelittane vart døypte “i skya og i havet,” og at vi i Kristus vart “omskorne, ikkje med ei omskjering som er gjord med hender, men med Kristi omskjering.” Som vi ser, så er alt dette kollektivt. Paulus samanliknar dåpen med ørkenen og utferda frå Egypt. Han samanliknar dåpen, og overgangen frå død til liv, med ferda gjennom raudehavet. Alle gjekk over der, spebarna vart bore av foreldra.

Dette kan også brukast om overgangen frå død til liv, men her viser eg til omskjeringa. Kva er omskjeringa? Her må eg dessverre innrømme at eg dessverre ikkje hugsar kvar i GT det står om innsetjinga av omskjeringa, så fordi eg er lat, viser eg til ein artikkel om dette på nettsidene til Det Mosaiske Trossamfund. Omskjeringa, eit paktteikn i den gamle pakta under det aronittiske/levittiske prestedømet, er altså det Paulus samanliknar dåpen med. Kvifor skulle då ikkje dette også gjelde barna? Viss dette berre gjald “vaksne” (modne truande), kvifor spesifiserer ikkje Paulus det i Kolossarbrevet? Då vil eg avslutte med eit nytt utdrag frå den fyrste artikkelen eg viste til, om dåpen som sakrament:

Barnedåps motstandere tror at dåpen er noe som mennesket gjør for Gud. At de har dette syn, ser vi av deres omtale av dåpen. De sier at han eller hun har døpt seg. De kaller dåpen en lydighetshandling d.v.s. noe som mennesket gjør. Dette syn fører til at de forkaster barneåpen. Det er jo deres stadige omkved at barnet er så lite. Det vet ikke noe og kan ikke gjør noe. Derfor kan det heller ikke døpe seg. Vi Lutherske tror at dåpen er noeGud gjør med oss. Derfor tror vi også at Gud kan gjøre noe med barnet i dåpen. Gud er den handlende i både dåpen og nattverdens sakrament. Derfor sier vi ikke at et barn døper seg. Vi sier det blir døpt. Dåpen er altså ikke noe barnet gjør, men noe Gud gjør med barnet. Vender vi oss til Bibelen er det lett å se at det lutherske syn på dåp er rett. Det står nemlig ikke at de 3000 på pinsedag døpte seg. Peter sa i sin tale: “enhver av derela seg døpe og “de som tok imot hans ord ble døpt“. (Ap.gj. 2, 38, 41). Se også Ap.gj 8, 12 og 9, 18 og 16, 33 m. fl. s. Vi ser at dåpen var ikke noe som de første kristne gjorde, men noe som ble gjort med dem. Den tanken at dåpen er en menneskelig gjerning, er helt fremmed for Skriften. Dåp er evangelium –ikke menneskeverk. Med andre ord: dåpen er et sakrament.

9 comments on “Dåpen er eit paktsteikn

  1. Petter says:

    En pakt kräver två parter. Därför blev inte människor i Bibeln döpta av tvång. Därför är inte omskärelsens tecken tydligt nog. Dopet är evangelium när det berättar om Guds verk och verksamhet genom trons förbund och inte om ett yttre tecken. På vilket sätt är det mindre en mänsklig handling att låta döpa sitt barn än att låta döpa sig som troende?

    Barndopets motståndare tror att dopet är något vi gör för att vittna om Guds förbund med människan som individ och släkte. Således vill vi ära och prisa denna vår Gud, hans nådegåva. Vi gör detta i glädje, i glädjen att få följa Guds kärleksbud, att få underkasta oss vår Herre och således vara fria, fria tjänare.

    Förbundets objektiva grund, Guds utkorelse i Jesus Kristus, Jesu Kristi dop, hans död och uppståndelse, är inte beroende av vårt dop. Däremot är vi beroende av att ta till oss detta Guds verk i tro, vi måste omvända oss och födas på nytt, vi är kallade till att bekänna Guds verk i frihet och i egen person. Döpta är vi inte till det yttre, utan i hjärtat. Detta bekänner vi genom att ifrågasätta “barndopet” som god dopordning och genom att förkasta “omdopet” som ett möjligt vittnesbörd om Guds verk.

  2. Men dåpen er ikkje noko vi gjer for Gud, det er noko Gud gjer for oss. Og kva for deg til å tru at born blir døypte “med tvang”? Det er jo ikkje slik at “eingong døypt, alltid frelst.”

    Det står at heile hushaldar vart døypte, kvifor skal vi då rekne med at desse ikkje hadde spedborn?

    mvh

  3. Petter says:

    Tack för svar!

    Kjetil: “Men dåpen er ikkje noko vi gjer for Gud, det er noko Gud gjer for oss.”

    Alt vi gör skall vi göra för att ära Gud, också dopet. Men dopets kraft och verkan är Guds. Denna kraft är inte beroende av hur vi döper (barn el. vuxna, nedsäkning el. aspersio) men det förstås och tas emot genom tro.

    Varför skall vi döpa om dopet är något Gud gör?

    Kjetil: “Og kva for deg til å tru at born blir døypte “med tvang”? Det er jo ikkje slik at “eingong døypt, alltid frelst.””

    Et litet barn kan inte (och behöver inte Mark 10:14-15) omvända sig och låta döpa sig. Jag tror inte att föräldrar gör detta av ondo och jag tror inte på “omdop”. Men alla exempel på dop i Bibeln tyder på att den andra parten i Guds förbund (d.v.s. människan) av egen vilja och eget beslut säger “ja” till Guds erbjudande. Jag tycker att vi skall följa detta exempel. Vi bör inte ta emot Guds löfte i dopet för någon annans räkning än vår egen.

    Vi är inte frälsta genom vårt dop, utan genom Jesu dop i helig Ande, Jesu död och uppståndelse. Detta har skett en gång för alla och för alltid. Detta kan vårt dop vittna om och således aktualisera. Genom Anden föds vi in i hans kropp, och bekänner oss som medlemmar i hans kyrka.

    Kjetil: “Det står at heile hushaldar vart døypte, kvifor skal vi då rekne med at desse ikkje hadde spedborn?”

    Det är möjligt (kanske t.o.m. troligt) att Bibeln vittnar om dop av småbarn, och det finns ingen anledning att ifrågasätta giltigheten i ett sådant dop i den mån det vittnar om vår död och uppståndelse i Kristus. Men helt säkert berättar NT om ett nytt förbund som inte är till det yttre och som ges och tas emot i tro, som alltså inte ägs per automatik.

    Om Jesus eller apostlarna hade ansett att vi skulle döpa småbarn skulle det nog ha uttryckts lite tydligare?

  4. “Vi är inte frälsta genom vårt dop, utan genom Jesu dop i helig Ande, Jesu död och uppståndelse.”

    Trur nok Jesus er ueinig der. Les Johannes 3.

  5. Petter says:

    Joh 3:4-5, 18? Luk 23:39-43?

    I dopet tar vi del av, vi tar emot och bekänner det som en gåva till oss, det faktum att Jesus Kristus dött och uppstått för oss. Vi blir inte frälsta genom vårt dop, utan genom hans dop, som vi tar emot och delar i vårt och vår nästas dop. Genom tro blir vi födda av vatten och ande så att vi kan lämna vår gamla kropp och inlemmas i honom. Detta är dopets innebörd som jag förstår det (mitt i natten).

    Mvh

  6. Kan du gje noko bibelsk grunn til kvifor dåpen (“vår dåp”) ikkje frelsar? Kristus er svært klar i Johannes 3:5.

  7. Petter says:

    Ja, Jesus är klar i Joh 3:5: “vatten och Ande”. Luk 23:39-43 är ett bra exempel på att det är Jesus och inte vårt dop som frälser.

    Vårt dop in i Kristus frälser. På samma sätt med vår tro. Det är inte vår tro per se (dess intensitet eller storlek) som frälser utan tron på Kristus och Kristi tro (hur liten den än är).

    Matt 3:11; Rom 6:3-5; Gal 2:16; Matt 17:20.

    Jag menar inte att förringa dopet, vare sig ditt, mitt, eller någon annans. Tvärtom vill jag försöka ge dopet rättmätig uppmärksamhet genom att betona att kraften i dopet är Jesu Kristi död och uppståndelse.

    För övrigt håller jag med om din rubrik: Dopet är ett paktstecken. Dopet är ett tecken på det förbund som Gud har slutit med oss, som han hade bestämt oss till före världens skapelse, genom sin son. Liksom omskärelsen betecknar dopet detta förbund med oss. Men till skillnad från omskärelsen så är vi inte en del av detta förbund genom vår naturliga härkomst, genom våra föräldrars tro eller genom olika yttre markeringar. Vi är utvalda till detta förbund genom vår tro på Jesus Kristus, och det betecknar och beseglar dopet.

  8. Sjølvsagt er det Kristus som frelsar oss, men Han har gitt oss enkelte materielle teikn — sakramant — til hjelp. Desse er hovudsakleg dåp og nattverd, men dei fem andre er også viktige.

    Kristus kom ikkje berre for å lære oss å vere meir åndelege, det er gammalt nytt, men for å lære oss å integrere det åndelege og det materielle slik det er skapt til å vere. Vidare skal dette knyttast til Gud. Dette er grunnen til at Logos verkeleg “vart kjøt,” og ikkje berre var eit “prinsipp” i mennesket Jesus.

    For å sitere Aquinas: “Nåden øydelegg ikkje naturen, men perfekterer den.” (ST I:1,8)

    Altså, i Kristus er ikkje det materielle — inkludert alle materielle teikn — uvesentleg, men viktig. Alt dette blir perfektert av nåden. Sjølvsagt skal vi fokusere på nåden, på Kristus, men det betyr ikkje at vi skal forkaste dei materielle teikna.

    Som du påpeiker, så sa Kristus at vi skal døypast med “vatn og ande.” Det betyr at dåpen vår skjer i Kristus, men det betyr ikkje at det materielle aspekt ved dåpen er uvesenleg. Vi er ikkje gnostikarar.

    PS! Alltid fint med ein debatt,.

    mvh

  9. Petter says:

    Jag är enig i att vi inte skall förkasta något i skapelsen, och i att Guds nåd fulländar naturen (vilket inte minst Aquinas är ett tecken på!). Därför skall vi ära vår skapare och hans nåd, genom att vi tillber honom och inte skapelsen.

    P.S. Ja, inte minst med en “katolikk”. Lärorikt för mig!

    Pax et bonum

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s